
 

<rss version="2.0">

<channel>
<title>LillaMy funderar</title>
<link>http://lillamy.nu</link>
<description>LillaMys blogg</description>

<item><title>Bröstpumpar</title><description><![CDATA[Det finns icke ett medie i det här landet som inte citerat herr Ohly och bestämt sig för bu eller bä om hans uttalanden. Därför jag kan inte hålla mig utan bara måste berätta min ståndpunkt. Bara så där, för att jag kan, får och vill.<br />
<br />
Utan krusiduller kan jag rakt på sak säga att jag tycker det är trams med föräldraförsäkring skuren med kniv i två millimeterstora bitar. Det betyder inte att jag inte tror på jämlikhet, att pappan inte är viktig för barnet eller att det går alldeles utmärkt att dela lika, för vissa. Det betyder bara att jag tycker det är trams med en storebror som måste berätta för oss hur vi ska göra, tycka och tänka.<br />
<br />
Här är mina andra skäl till ställningstagandet:<br />
<br />
1) Hur vi än vrider och vänder på oss är det kvinnan som har både graviditeten, förlossningen och amningen på sin lott. Hur många bröstpumpar vi än införskaffar. Därför _går_ det inte att göra det här 100% jämlikt. Det är omöjligt!<br />
<br />
2) Alla mammor kan inte pumpa, alla bebisar tar inte flaska och inte alla vill erbjuda sitt barn en gummiplopp att suga på eftersom det riskerar störa amningen. Att som mamma gå tillbaka till jobbet efter sju månader med en bebis som med lite tur kanske får i sig ett annat mål mat per dag utöver bröstmjölken är inget jag önskar min värsta fiende.<br />
<br />
3) Om kvinnorna nu vill och kan pumpa, vet Vänsterpartiets ledare hur lång tid det tar att klämma fram så lite som en deciliter mjölk? Visst, alla är olika, men för mig var det sannerligen ingen lek. Mjölken kom, men det var inte direkt så det forsade. Att pumpa samma mängd en 7-8-månaders bebis drar i sig på en dag skulle vara i alla fall ett halvtidsjobb!<br />
<br />
4) Det första året kan inte vara det allra viktigaste för relationen barn-pappa. Det kan bara inte det. Min pappa var så vitt jag vet inte föräldraledig många dagar, om ens någon, på det glada 70-talet men det hindrade inte honom från att vara en engagerad far i alla år. Inte minst fortfarande. För jämlikheten tror jag dessutom det är mycket viktigare att dela på dagislämningar, VAB, skolaktiviteter, skjuts till träningar och allt vad det kan va alla resterande år som barnen bor hemma. <br />
<br />
5) Vad händer om papporna trots allt vägrar vara hemma? För att de absolut inte vill. Då får mamma snåla med sina knappa dagar, plocka ut dem på halvtid, ha riktigt lite pengar att leva på och sedan hiva in barnet på dagis långt tidigare det hade behövts. Vem blir förloraren då?<br />
<br />
6) Om min man enbart stannade hemma med sitt barn för att han var så illa tvungen med lagen flåsandes i nacken så kan det lika gärna kvitta för mig. Helt ärligt.<br />
<br />
<br />
Ändå önskar givetvis jag liksom många andra att det fanns fler pappor som tog sina ansvar och plockade ut fler föräldradagar. Kanske inte från 7-månadersdagen, men mer än de 20% som den manliga befolkningen lyckas prestera idag. De allra flesta barn klarar sig gott med amning morgon, em och kväll när de passerat året eller däromkring. Att då som mamma få återgå till jobbet under några månader, gärna ett halvår, unnar jag alla. En tid att anpassa sig åter till arbetslivet utan den stress det innebär med dagis och snoriga barn. Det är samtidigt alldeles ypperligt för pappa att få insikt om vad det faktiskt betyder att vara &quot;ledig&quot; med ett barn. Viktigt för förhållandet om inte annat!<br />
<br />
Sisådär. Så tycker jag. Vad tycker du?]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=565</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=565</guid></item><item><title>Det är inte utan...</title><description><![CDATA[...att man börjar undra hur länge det egentligen ska dröja innan sidorna på sidan får sitt innehåll. Jag undrar i alla fall. Men svaren står inte att finna och det tycks alltid vara något som kommer emellan. Golv att städa. Bilar att sälja. Bord att olja. Gräsmattor att klippa. Resor att boka. Kilometer att springa. Ryggsäckar att packa. Och Facebook att uppdatera. För att bara nämna några.<br />
<br />
Kanske blir det läge nu. Med en näsa som snorar och ett huvud som antagit blykänsla finns inte ork till mycket annat än att hänga mot stora kuddar i sängen, skicka nyhetsbrev (att vara helt ledig från jobbet är inte min melodi), göra ännu ett partitillhörighets-test och uppdatera Google Reader ett par gånger i timmen. Så kanske. Kanske i alla fall. Det är nästan så jag håller mig själv på halster! Ska jag eller ska jag inte? Finns orden där när jag söker dem?]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=564</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=564</guid></item><item><title>Intressen och relationer</title><description><![CDATA[Jag har fått ta del av en tes i sommar. En tes om manligt och kvinnligt, våra prioriteringar och sätt att se på livets viktiga och mindre viktiga delar. Jag har fortsatt att fundera på hur jag ställer mig till tesen. Den talar emot all form av feministiskt tänkande om hur vi är individer snarare än män och kvinnor och hur det är vår personlighet som avgör hur vi reagerar snarare än vårt kön.<br />
<br />
När det kommer till feminism hamnar jag någonstans mittemellan. Lite samma lika som när jag ska bekänna poltisk tillhörighet och rådvill önskar jag kunde plocka en fråga och lösning per riksdagsparti ungefär. Jag tror på att män är män och kvinnor kvinnor. Jag tror att det finns vissa grundläggande egenskaper och tankesätt kan styras av det faktum att en man är just en man och en kvinna en kvinna. Fysikens lagar kommer vi ju inte ifrån och kring dessa måste vi alltid arbeta.<br />
<br />
Men åter till tesen och dess betydelse. Den lydde nämligen &quot;män har sina intressen och kvinnor sina relationer&quot;. I det här sammanhanget handlade intressen om fritidsaktiviteter såsom fiske, golf, sportevenemang, träning eller liknande och relationer först och främst vänskapliga sådana. Rätt eller fel, eller kanske mitt emellan?<br />
<br />
Jag brukar stenhårt emotsätta mig situationer där man rätt och slätt drar alla över en kam. I påståenden finns alltid undantag som bevisar regeln. Man kan aldrig säga &quot;alla kvinnor gör så&quot; eller &quot;alla svenskar gör si.&quot; I alla fall inte i ordens exakta betydelse. Men om jag ser till min närhet är det slående hur väl tesen stämmer in. Nu ser jag ett och annat ögonbryn höjas, men hear me out here people.<br />
<br />
Vi har alla ont om tid. Det ligger nog i människans natur att önska fler timmar på dygnet i alla fall om vi arbetar mycket och samtidigt har familj och/eller många vänner. Därför måste vi alltid prioritera. Ett mode-ord i sig och ofta orsaken till att saker och ting går snett, inte hinns med eller blir fel. Då har vi helt enkelt inte prioriterat. När jag prioriterar så har jag en förmåga att sätta mänskliga möten före ensamma aktiviteter. En middag med en god vän smäller i princip alltid högre än att göra något på egen hand. Allt medan min sambo resonerar, som oftast, precis tvärtom. Ser jag till folk i min närhet så verkar tendensen vara likadan.<br />
<br />
Kanske beror allt på att jag är raka motsatsen till en ensamvarg. Kanske är det för att min kära är golfnörd i fingerspetsarna. Kanske är det alldeles galet generaliserande. Men jag undrar om det ändå inte ligger något i det hela? Om det gör det, vad är i så fall orsaken? Varför uppskattar många män en runda golf, en fisketur, ett datorspel eller lite styrketräning mer än att träffa bästa vännen över en fika, träna aerobics i grupp eller en middag med kompisgänget? Finns det många par som upplever motsatsen?]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=563</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=563</guid></item><item><title>Nedräkning</title><description><![CDATA[10 FAVORITER<br />
Färg: Rosa.<br />
Mat: Italienskt.<br />
Band: Nirvana - still. Coldplay. Bon Jovi. U2. Nickelback. Oasis. <br />
Film: Nyckeln till frihet<br />
Bok: Not a penny more - not a penny less<br />
Sport: Att utöva - ridning, att titta på - ishockey<br />
Årstid: Sommar och vinter.<br />
Veckodag: Lördag.<br />
Glassmak: Kakdeg och jordnötssmör<br />
Tid på dygnet: Tidig kväll.<br />
 <br />
9 FÖR TILLFÄLLET<br />
Humör: Gott!<br />
Smak: Potatis och lax. :)<br />
Kläder: Tights, jeanskjol, svart top<br />
Bakgrund: Kollegans spotify-reklam<br />
Nagellack: Inget<br />
Tid: 12:18<br />
Omgivning: Kollegor som lunchar<br />
Irritationsobjekt: Morgonens 2,5 timmar på pendeltåg/t-bana/tvärbana...<br />
<br />
6 HAR DU NÅGONSIN<br />
Dejtat någon av dina nära vänner: Japp<br />
Brutit mot lagen: Har hänt<br />
Blivit arresterad: Nix<br />
Badat naken: Ja<br />
Varit med på TV: Nej<br />
Kysst någon du inte känner: Ja<br />
<br />
3 PERSONER<br />
Du kan berätta allt för: Muffins, N och kärleken<br />
Du tycker om: Jonna, Tidde och allra finaste A<br />
Du inte gillar: Personer som 1) bara finns där när det passar dem, 2) sviker löften, personer 3) Är onaturligt inställsamma<br />
<br />
2 VAL<br />
Kaffe eller te: Kaffe<br />
Vår eller höst: Vår<br />
<br />
1 ÖNSKAN:<br />
En 100% perfekt solig semester]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=562</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=562</guid></item><item><title>Buggar</title><description><![CDATA[Inte nog med att det är rörigt. Det är buggigt också! Gästboken fungerar bara knappt och dagboksarkivet verkar ha fått augusti-issues. Ja men skit också!<br />
<br />
Listan var det va?<br />
<br />
1 - 2 - 3... 100!!! Arghhh]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=561</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=561</guid></item><item><title>Inte kortfattad</title><description><![CDATA[Nu har jag gjort det igen. Påbörjat minst tretton blogg-inlägg och skapat hopplöst röriga dokument i hemkatalogen. Lyckas inte färdigställa. Inte få ihop det. Inte följa röda tråden. Och framför allt inte korta ner till lagom.<br />
<br />
Ingen orkar läsa långa, förvirrade haranger. Ingen orkar knyta ihop trådarna på egen hand, det måste bloggaren stå för. Det får inte va för långt. För dålig styckeindelning. För illa stavat. Just nu är allt jag har all of the above.<br />
<br />
100 projekt men inget färdigt. Låter som en dag på jobbet. Dåligt! Jag tror jag måste skriva en lista. Bocka av. 1-2-3 i precis den ordningen. Sen så. Sen blir det bra. Det måste det bli.]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=560</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=560</guid></item><item><title>Just nu</title><description><![CDATA[Bok: Karlstads Zoologiska<br />
<br />
Tidning: Elvis-strippen i Metro?<br />
<br />
På TV: Inget. Fast gärna ett och annat gammalt Friends-avsnitt på datorn då och då. Eller SATC.<br />
<br />
Längtar efter: Att resan till medelhavet är bokad och bestämd. Semester!<br />
<br />
Behov: Sömn.<br />
<br />
Jonna: Saknad! Nybliven skolflicka. Otroligt duktig på att läsa och skriva många ord nu! Extremt kreativ byggnadsmässigt. Lego, dockskåp, byggsatser eller bara sax och papper spelar ingen roll. Ungen skapar! Ganska känslig nu dock. Saknar pappa när hon är hos mamma. Ringer från pappa och uttrycker sin saknad och kärlek till mamma när hon är där. Vill mest av allt att mamma och pappa ska bo tillsammans. Ont i mammahjärtat!<br />
<br />
Tilde: Saknad! Fortfarande familjens charmtroll och busunge nummer ett. Skojar, skrattar och gör tokiga saker mest hela tiden. Säger de mest galna saker. Vi bara njuter! Dessutom oerhört kramig. Även om kramarna ibland tar slut. Då kan man med fördel fylla på i ryggen! Tre år av konstanta nattliga uppvaknanden betalar sig till sist. :)<br />
<br />
<br />
Aktiviteter under veckan:<br />
<br />
Måndag: Träning och saknad av älskling som åker till London denna dag.<br />
<br />
Tisdag: Föräldramöte i Jonnas skola. Kvällspromenad med gott sällskap.<br />
<br />
Onsdag: AW med bästa kollegan S och finaste, nygifta exkollegan J. Hem till saknad A som återvänder till Sverige sent på kvällen.<br />
<br />
Torsdag: Kickoff på Grönan med jobbet. Grillbuffé och Insane ja tack!<br />
<br />
Fredag: Älskade barnen kommer hem igen. Myskväll med film och pop corn. Äntligen tid att krama om A hårt och länge!<br />
<br />
Lördag: Lugn. Ro. Inget planerat - så skönt! :)<br />
<br />
Söndag: Ridning för Jonna. Umgås med bästa vännerna N och D samt deras fina barn.]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=559</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=559</guid></item><item><title>Stölden fortsätter</title><description><![CDATA[Stänger du av mobilen då du sover?<br />
Nej. Men jag har den oftast inte i sovrummet och alltid på ljudlöst. Alla facebook-notifications håller mig vaken annars.<br />
<br />
Vem såg dig naken senast?<br />
Min sambo<br />
<br />
Hur såg du ut på högstadiet?<br />
Mainstream skulle jag säga. Jeans och tröja, varken mer eller mindre.<br />
<br />
Hur kommer du att se ut om tjugo år?<br />
Med hänsyn till mig själv undviker jag att begrunda just den frågan.<br />
<br />
Hur var du på dagis?<br />
Får erkänna att minnena är vaga. Som barn är mest?<br />
<br />
Hur är du som arbetskamrat?<br />
Energisk, bestämd, glömsk, lite knäpp och förhoppningsvis kul att arbeta med.<br />
<br />
Biter du på naglarna?<br />
Emellanåt<br />
<br />
Är du rädd för att få hängbröst?<br />
Få? Du menar ha.<br />
<br />
Svär du?<br />
Jag undviker det med barnen men annars varierar språket med sällskapet från välvårdat till rock bottom.<br />
<br />
Är du trevlig mot Jehovas vittnen?<br />
Har inte träffat några på länge men jag skulle nog stänga dörren så nä.<br />
<br />
Om du var tvungen att välja en maträtt livet ut vad skulle du välja då?<br />
Grillad fläskfilé, färskpotatis, färskostfyllda, grillade champinjoner, grillad majs, fetaostcreme och gräddstuvade, färska kantareller.<br />
<br />
Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?<br />
Väldigt stark mat<br />
<br />
Har du blivit tagen av socialen någon gång?<br />
Tagen? Hur? Såvitt jag vet har jag aldrig haft med socialen att göra.<br />
<br />
Ljuger du?<br />
Om jag måste<br />
<br />
Har du kysst en polis?<br />
Inte så vitt jag känner till!<br />
<br />
Har du något att dölja?<br />
Det har jag säkert!<br />
<br />
Vad har du på din nyckelknippa?<br />
Nycklar till hem, jobb, cykel och sommarstuga samt en Lilla My.<br />
<br />
Är du gift?<br />
Nej<br />
<br />
Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta den du älskar?<br />
Absolut. Om det är praktiskt genomförbart!<br />
<br />
Kan du laga cyklar? <br />
Nix<br />
<br />
Kan du fixa bilar?<br />
Inte mer än att fylla på spolarvätska, kolla oljan och öppna motorhuven med ett betänksamt jahaaa...<br />
<br />
Brukar du köra om?<br />
Japp<br />
<br />
Kan du baka bröd?<br />
Jo då]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=558</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=558</guid></item><item><title>Jag stal den</title><description><![CDATA[Nämn något som gjorde dig glad igår:<br />
Middag på stan med min kära.<br />
<br />
Vad gjorde du kl 08 i morse:<br />
Vaknade. På ett ungefär i alla fall! För andra gången idag.<br />
<br />
Det sista du sa högt:<br />
Lycka till!<br />
<br />
Det senaste någon sa till dig:<br />
Jag hör av mig sen.<br />
<br />
Vad har du druckit idag:<br />
Kaffe med mjölk, mineralvatten, mjölk. Men vinet är på kylning!<br />
<br />
Vad var det senaste du åt:<br />
En smörgås med smör<br />
<br />
Vad var det senaste du köpte:<br />
Joggingskor till mig själv<br />
<br />
Vad är det för färg på din ytterdörr:<br />
Vit<br />
<br />
Vad är det för väder hos dig nu:<br />
Sol bland molnen<br />
<br />
Godaste glassmaken:<br />
Jordnötssmör och kakdeg<br />
<br />
Tror du på kärlek vid första ögonkastet:<br />
Ja<br />
<br />
Drömmer du mardrömmar:<br />
Sällan, men det händer.<br />
<br />
Trivs du med ditt jobb:<br />
Japp! Om det bara låg i innerstan så hade det varit strålande.<br />
<br />
Favoritklädsel:<br />
Kjol<br />
<br />
Favoritlåt just nu:<br />
Dancing on my own<br />
<br />
Vad ser du om du tittar till höger:<br />
Min bokhylla<br />
<br />
Vad gör dig glad just nu:<br />
Att det är helg och jag har hunnit med sjukt mkt trädgårdsfixande idag. Äntligen!<br />
<br />
Vad ska du göra härnäst:<br />
Äta kräftor och dricka vin<br />
<br />
Höger eller vänsterhänt:<br />
Höger<br />
<br />
Humör just nu:<br />
Smått frustrerad<br />
<br />
Favoritgodis:<br />
Geisha<br />
<br />
Kläder just nu:<br />
Svarta leggings, grå tajt kjol och svart lång top<br />
<br />
Höstplaner:<br />
Medelhavet!<br />
<br />
Hur många kuddar sover du med:<br />
Två<br />
<br />
Spelar du något instrument:<br />
Helst inte<br />
<br />
Morgon eller nattmänniska:<br />
Vet faktiskt inte längre. Kan inte somna på kvällen och vaknar tidigt på morgonen. Vad räknas det som?<br />
<br />
Vad är viktigast för dig:<br />
Familjen (vad annars?)<br />
<br />
Är du kittlig:<br />
I de flestas mått mätt: nej<br />
<br />
Snarkar du:<br />
Nej<br />
<br />
Stjärntecken:<br />
Lejon<br />
<br />
Äckligaste insekten:<br />
Geting<br />
<br />
Längtar du mest efter just nu:<br />
Att älsklingen ska komma hem nån gång!]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=557</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=557</guid></item><item><title>Bucket List Pro</title><description><![CDATA[Jag är sugen på saker. Tänker på allt jag skulle vilja göra och uppleva. Alla jag vill träffa. Alla ställen jag verkligen bara måste se. Lite som en bucket list. Fast allt ska helst hända redan imorgon. Senast nästa vecka. Inte månaden innan jag dör.<br />
<br />
Legoland<br />
Jag har längtat åter till barndomens legoland i rundar slängar under 20 års tid. Det är ju så fint där! Så många, många bitar - lego. Världens största dockskåp. Självklart ska vi åka dit. Ett par dagar eller så bara!<br />
<br />
Liseberg<br />
Jag har varit på Liseberg varje sommar ända sedan urminnes tider. Med några oönskade avbrott under graviditeter och småbarnsår. Barnen har varit där en gång. Dåååligt samvete! De älskar ju de rara kaninerna så mycket. Såklart måste vi till Liseberg!<br />
<br />
Göteborg<br />
I Göteborg finns ju inte bara Liseberg utan flera goda vänner och släktingar till både mig och A. Närheten till Tjörn och Orust är dessutom slående och på båda dessa öar finns fina sommarstugor där vi spenderade våra barndoms sommrar, om än då (o)lyckligt ovetandes om varandras existens. Bohuslän måste vi verkligen hinna med snarast, det är givet!<br />
<br />
Sundsvall<br />
Jag bodde i Sundsvall i nästan tre år. Tre livade studentår jag skulle göra om flera gånger om jag bara kunde. Efter studierna försvann jag ner till Stockholm och blev kvar. Ett ynka besök hösten 2001 har det blivit. Dåligt får man säga! En liten tur dit borde man ju hinna på nio år. En pytte!<br />
<br />
Karlstad<br />
Efter 20 år i solstaden finns här flera älskade vänner jag inte vet hur jag skulle överlevt vare sej högstadiet eller gymnasiet utan. Hela Värmland bara skriker av barndomsnostalgi och ett dopp i Vänern vid fina, fina Bomstadbaden måste ju barnen få prova. Hur kan man växa upp utan?<br />
<br />
Luleå<br />
En gång bodde I med familj i Stockholm och fick sitt första barn i samma veva som jag. Sen flyttade hon till Luleå (kuriosa: och fick ytterligare tre(!) barn) och vips var det väldigt långt oss emellan. Sen dess har familjen I besökt Stockholm ett antal gånger. Jag har varit i Luleå exakt noll gånger. På 32 år. Måste vara på tiden va?<br />
<br />
Helsingborg<br />
Min kära bodde i Helsingborg i många, många år. Personligen har jag mest sett staden som en port till Danmark men jag får anta att detta är en grov rationalisering. Här bor både vänner till A och faktiskt en bekant till mig jag inte träffat på år och dag. Låter som läge för ett besök!<br />
<br />
Laholm<br />
I Laholm bor en av As allra bästa barndomsvänner. Han och hans fästmö har huserat här sedan länge och har har under åren som gått förärat oss i rikets huvudstad med i alla fall två visiter. Vi dem inga. Konceptet känns igen. Dessutom har de flera hästar vilket passar mig och barnen alldeles, alldeles ypperligt. Hej Laholm!<br />
<br />
Skåne i stort<br />
Varför nöja sig med Helsingborg och Laholm? Skåne har en hel del att erbjuda och från Legoland kan man ju alltid åka fina bron över till Sverige via Köpenhamn eller nått och hela södra Sverige ligger vid våra fötter. Finns både en och tre i dessa krokar jag så gärna förärade med en visit.<br />
<br />
Kålmården<br />
Jag gillar djur. Barnen gillar djur. Vi formligen älskar delfiner och vildmarkshotellet är precis bara underbart för barnfamiljer. Jag säger det igen. Klart vi måste till Kålmården!<br />
<br />
Thailand<br />
Alla som är nått har varit i Thailand. Men även vi som inte är det vill gärna åka ändå. Vädret, stränderna, vattnet och hela den asiatiska grejen skriker: Upplev mig!Någon som fixar marknadsföring för det här landet har gjort rätt. Jag känner nämligen att jag bara måste åka dit. Trots att havet ju finns tillgängligt mycket närmare än så. Visst borde vi?<br />
<br />
Six Flags<br />
Det finns nöjen och så finns det nöjen. Sen finns det berg-och-dalbanor. Varje gång jag besöker ett nöjesfält nergraderas jag till ett 14-årigt, skrikande, fnittrande spekatel som galopperar runt runt i jakt på nästa fartkick. I USA finns det värsta av det bästa. Ett stort antal nöjesfält med åkturer utöver det vanliga. När nu min älskling dessutom delar mitt ivriga applåderande av vind i håret måste vi väl ta en tur över Atlanten?<br />
<br />
Disneyworld<br />
När Jonna kastade ett mynt i önskefontänen på Skansen löd hennes dröm: &quot;Jag vill träffa Aladdin&quot;. Behöver jag säga mer? Med en mamma som avgudar Ior och kan alla replikerna i Lejonkungen samt två barn som åtrår alla prinsessors charm är självklart Disneyworld the way to go. Inte sant? Paris och Los Angeles - check. Florida nästa!<br />
<br />
Island<br />
Jonna önskade Aladdin. Mamma önskar en ponny. En Islandsponny. Med lurvig man, blida ögon och små galopperande ben. Dessa bor såklart främst på den nordliga ön mellan Norge och Kanada och där finns enl. uppgift även varma källor för ljuvliga ba<br />
<br />
Var för sig verkar allt så rimligt. Men nu när jag spaltat upp det känns det lite, ja, mastigt? Hur gör man om man vill göra allt alltid och helst samtidigt? Men varken har tid, pengar eller rent praktiska möjligheter. Tusan också!]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=556</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=556</guid></item><item><title>Dolt inlägg</title><description><![CDATA[Detta inlägg är endast tillgängligt för inloggade medlemmar på LillaMy.nu<br /><a href='http://lillamy.nu'>&raquo; LillaMy.nu</a>]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=555</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=555</guid></item><item><title>Dolt inlägg</title><description><![CDATA[Detta inlägg är endast tillgängligt för inloggade medlemmar på LillaMy.nu<br /><a href='http://lillamy.nu'>&raquo; LillaMy.nu</a>]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=554</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=554</guid></item><item><title>Dolt inlägg</title><description><![CDATA[Detta inlägg är endast tillgängligt för inloggade medlemmar på LillaMy.nu<br /><a href='http://lillamy.nu'>&raquo; LillaMy.nu</a>]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=553</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=553</guid></item><item><title></title><description><![CDATA[]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=</guid></item><item><title>Ointressant</title><description><![CDATA[Det är sorgligt, det är vad det är. Både oinspirationen, bristen på engagemang och slappheten som ligger tung. Den som söker skall finna heter det ju. Men jag finner icke. Det finns små och stora saker att begrunda men just nu kvittar det samma lika. Min håglösa hjärna avfärdar både bastu-död, vaskning av champagne och pensionerna som nonsens. Elak och självisk? Kanske lite. Men ärligt, om man går in i ett 110 grader varmt rum och kokar så dör man inte för att arrangörerna gjort fel eller bastun för het. Då dör man för att man är dum i huvudet. Punkt.<br />
<br />
Men den söta drycken från Frankrike då?! Det är väl ändå upprörande? Kunde inte bry mig mindre. Låt dem hälla säger jag! Förut sprutade de ju ut den över väggar och bord. Var det verkligen bättre? Och ska vi prata kvalificerat slöseri på resurser så kan väl listan göras lång som Nilen om vi åker till Båstad och ser oss runt lite. Har man betalat för en flaska bubbel och sen häller ut den så är man dum i huvudet. Varken mer eller mindre. Skulle söka reagera likadant om jag köpte två liter Arla mjölk och hällde ut den ena? Men det är klart. Det är ju så mycket mer synd om vinodlare än bönder. Så där generellt. Eller nått...<br />
<br />
Men pensionerna! Det kan man i alla fall inte avfärda hur som helst. Såklart. Alla ska ha det bättre! Det tycker jag också. Utom möjligen de som är dumma i huvudet. Men de är ju i Båstad eller i bastun och uppbär troligen inte pension ännu. Det känns dock lite bräckligt när precis alla ska få det så otroligt bra sådär lagom en månad innan valet. Det kanske bara är jag men blir det inte i alla fall lite mindre trovärdigt då?<br />
<br />
Ack ja. Jag borde kanske inte sett Youtube-klippen om befolkningsökningen på jorden trots allt. Jag tror det gjort mig till en sämre människa. När jag kommer över det uppstår nog bloggen igen. Hoppas ni alla funnit rss-läsare så ni slipper titta in här allt för ofta.<br />
<br />
Låter jag bitter? Inget kan vara mer fel. Jag mår utmärkt faktiskt. Bara lite disträ. Men glad. Trots att sommaren snart är slut. Man kan ha kul på hösten också!]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=551</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=551</guid></item><item><title>Tom</title><description><![CDATA[Bloggen är tom. Hjärnan likaså. Ibland sprutar engagemanget och jag har fyra halvfärdiga inlägg på datorn som bara väntar på att kontrolleras, färdigställas och publiceras. Nu saknas skrivarglädjen likt snö i öknen och hårtestar på Henrik Hjelts skalp. Kanske är det semestern, den ljuva och efterlängatade, som försatt kroppen i allmänhet och huvudet i synnerhet i off-mode. Jag har kopplat av, ner och bort tror jag.<br />
<br />
Högst sannolikt händer det saker ändå, i världen och i privatlivet, som kan vara nog så värda att betrakta, beundra eller betvivla. Ja, även om löpsedlarna meddelar att dagens viktigaste nyhet är hur mycket min granne tjänar och hur de har hela listan så sker ju varje dag små under här och där, som förtjänar min och andras uppmärksamhet. Det är bara det att de nu gått mig förbi. Medan jag ätit vattenmelon på stranden, frossat buffé på Ålandsfärjan, gnagt av naglarna vid knogarna på Scandinavian masters, badat mig skrynklig som en gammelfarmor och insett att Leonardo DiCaprio är mer än en Titanic-resenär så har klotet snurrat i samma hastighet som alltid, helt ovetandes om min ignorans.<br />
<br />
Men semester modell sommar 2010 har kommit till sitt slut. Tiden då sovmorgnar, halvsalta bad och näst intill kriminellt fint väder precis hann bli vardag hade en ände även i år. Med avsevärt mindre ångest och en stor portion mer verklighetsförankring än föregående år när jag under fyra veckors ledighet till fullo glömde bort att det fanns ett arbetsliv väntande efter lugnets slut. Semesterdepressionen var då ett faktum och dess styrka i klass med Wall Street-kraschen eller känslan som förmodligen skulle infinna sig om du sålt smöret, tappat pengarna, satt dej på barnens hamster och tvingats simma till botten av Bajamajornas dumpningsplats. Med detta i ännu färskt och smärtsamt minne har jag i år låtit mig avnjuta en välförtjänt semester men inte totalt lämnat verkligheten vilket resulterat i nämnvärt mindre mängd självömkan. Och sådan kan man ju själv, och framför allt andra, klara sig bra utan.<br />
<br />
Försöker att långsamt väcka hjärncellerna och åter betrakta världen med kritiska, tänkande ögon istället för rosaskimrande solbrillor. Det strilande regnet under gårdagen har onekligen hjälpt till att bringa vardagen åter. Min förhoppning är att det som ytterligare effekt väcker tankeverksamheten ur den tidigare hettans svettiga tröghet. Då kanske jag kan prestera en blogg som handlar om något istället för inget. Inte som den här med andra ord.]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=550</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=550</guid></item><item><title>I sjön</title><description><![CDATA[Finns i sjön är ett populärt kortspel men kan även beskriva undertecknad med familj. Eller om så önskas, i havet, även om vår manliga del skulle hävda att Östersjön ingalunda är ett riktigt hav. I är vi i alla fall. Hela dagarna mest hela tiden och ser knappt skymten av den dator. Ovanligt. Och väldigt skönt. Följer så smått världens och vännernas liv på telefonen men det är knappt. Det är för varmt att tänka på annat än bada, solbränna, vattenmelon, armpuffar och håvfiske. Allt med en viss lukt av blöt hund över det hela.<br />
<br />
Vi njuter som synes semester i Roslagen och har det förbaskat bra. Mitt minne är i det här avseendet bättre än guldfiskens och jag har vinterns idoga skottande, försenade pendeltåg och förfrusna tår fortfarande färskt. Därför tänker jag envist vägra klaga på hettan och är istället otroligt glad att vi under semestern, i motsats till förra årets, får njuta solens strålar på stranden. Som jag älskar svensk sommar!<br />
<br />
Men för att återknyta till spelkorten som fick inledda denna väl försenade blogg. Härom kvällen utspelade sig nämligen följande:<br />
<br />
Vi spelar finns i sjön med äldsta en stund när lillasyster, som behöver lite mer skönhetssömn, har somnat. I sista partiet har Jonna nästan alla par medan jag och A sitter med ett eller två vardera. Vi passar på att härma vår motspelare i sina sämsta stunder och gnäller:<br />
- Ååååhhh, vilket dåligt spel det här är! Jag vill inte va meeee mer ynkar jag.<br />
- Preciiiiis, ett riktigt skitspel fyller A i.<br />
Jonna tittar myndigt på de två sexårings-imitatörerna och säger på bästa tonåringsvis:<br />
- Sluta kalla det för skitspel! Finns i sjön äger.<br />
<br />
Joråsåatte.]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=549</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=549</guid></item><item><title>Dolt inlägg</title><description><![CDATA[Detta inlägg är endast tillgängligt för inloggade medlemmar på LillaMy.nu<br /><a href='http://lillamy.nu'>&raquo; LillaMy.nu</a>]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=548</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=548</guid></item><item><title>Kung Daniel</title><description><![CDATA[En blogg vore inte en blogg om den inte kommenterade helgen stora, svenska händelse. Rojalist eller inte, ingen har undkommit det kungliga bröllopet och tycka vad man vill om monarkin men lite rart är det väl ändå alltihop. Blått blod möter rött. Prinsessan kysser grodan och får sin prins. En modern Romeo&amp;Julia-historia i svensk tappning utspelar sig mitt framför våra ögon. Så otroligt i tiden!<br />
<br />
Jag finner det svårt att säga ja eller nej till det svenska stadsskicket och borde troligen läsa på mer i ämnet för att uttala mig. Därför låter jag bli. Istället väljer jag att se på Daniel. Han är den stora hjälten, om du frågar mig. När jag bevittnade bröllopet såg jag en vacker kvinna, en klänning som fick mig kippa efter andan, en förlovningsring (jepp, den smäller flera gånger högre än vigselringen) som de allra flesta bara kan drömma om samt blommor, kungliga diadem och perfektion in i varje minsta detalj. Ändå beundrar jag den man som, för kärleken, är beredd att ställa sig mitt i detta spektakel.<br />
<br />
För mig är en vigsel är något vackert. Något intimt. Något man vill dela med en väl utvald skara människor i sin närhet. Det är då man bekräftar sin kärlek inför andra och vill visa att &quot;nu är det vi.&quot; Ett löfte om trohet och tvåsamhet - tills döden skiljer åt.  Om så inte inför gud så istället inför de nära och kära man önskar som vittnen. <br />
<br />
Daniel hade inte alternativet att framföra sin kärlek till Victoria inför några få av hans val. Istället var han tvingad att, med hela svenska folket som publik, dela denna dag med allt och alla. Jag förstår att han behövt många år på sig att våga ta steget. Han är inte född in i berömmelse, vinkningar från balkonger och fotografer bakom varje hörn. Han har prinsessan och halva kungariket och en ekonomiskt säkrad framtid. Trots detta har han gjort något riktigt stort. För mig är det inte Victoria som &quot;offrat&quot; sig och valt en man av folket. Istället anser jag att det är Daniels uppoffring. Han har åsidosatt privatliv och karriär för att leva med kvinnan i sitt liv. Hans drömmar som entreprenör har fått stå tillbaka. DET är stort om något.<br />
<br />
För övrigt har jag liksom resten av Sveriges befolkning beundrat prinsens fantastiska tal. Nu vet jag inte om engelskan var så perfekt men talet i stort var det. Det krävs en stor portion mod och nerver för att göra det han gjorde, väl medveten om hur ord för ord kablades ut live över Internet. En perfekt blandning av anekdoter, humor, allvar och flödande romantik. Victoria är en lycklig kvinna och prins Dniel, han är kung!<br />
<br />
En viss annan Daniel jag känner som också gifter sig med en vacker kvinna i sommar har en hel del att leva upp till där... ;)]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=547</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=547</guid></item><item><title>Dolt inlägg</title><description><![CDATA[Detta inlägg är endast tillgängligt för inloggade medlemmar på LillaMy.nu<br /><a href='http://lillamy.nu'>&raquo; LillaMy.nu</a>]]></description><link>http://lillamy.nu/blog.php?id=546</link><guid>http://lillamy.nu/blog.php?id=546</guid></item>
</channel>
</rss>