Tankar
Bröstpumpar
2010-09-07
Det finns icke ett medie i det här landet som inte citerat herr Ohly och bestämt sig för bu eller bä om hans uttalanden. Därför jag kan inte hålla mig utan bara måste berätta min ståndpunkt. Bara så där, för att jag kan, får och vill.
Utan krusiduller kan jag rakt på sak säga att jag tycker det är trams med föräldraförsäkring skuren med kniv i två millimeterstora bitar. Det betyder inte att jag inte tror på jämlikhet, att pappan inte är viktig för barnet eller att det går alldeles utmärkt att dela lika, för vissa. Det betyder bara att jag tycker det är trams med en storebror som måste berätta för oss hur vi ska göra, tycka och tänka.
Här är mina andra skäl till ställningstagandet:
1) Hur vi än vrider och vänder på oss är det kvinnan som har både graviditeten, förlossningen och amningen på sin lott. Hur många bröstpumpar vi än införskaffar. Därför _går_ det inte att göra det här 100% jämlikt. Det är omöjligt!
2) Alla mammor kan inte pumpa, alla bebisar tar inte flaska och inte alla vill erbjuda sitt barn en gummiplopp att suga på eftersom det riskerar störa amningen. Att som mamma gå tillbaka till jobbet efter sju månader med en bebis som med lite tur kanske får i sig ett annat mål mat per dag utöver bröstmjölken är inget jag önskar min värsta fiende.
3) Om kvinnorna nu vill och kan pumpa, vet Vänsterpartiets ledare hur lång tid det tar att klämma fram så lite som en deciliter mjölk? Visst, alla är olika, men för mig var det sannerligen ingen lek. Mjölken kom, men det var inte direkt så det forsade. Att pumpa samma mängd en 7-8-månaders bebis drar i sig på en dag skulle vara i alla fall ett halvtidsjobb!
4) Det första året kan inte vara det allra viktigaste för relationen barn-pappa. Det kan bara inte det. Min pappa var så vitt jag vet inte föräldraledig många dagar, om ens någon, på det glada 70-talet men det hindrade inte honom från att vara en engagerad far i alla år. Inte minst fortfarande. För jämlikheten tror jag dessutom det är mycket viktigare att dela på dagislämningar, VAB, skolaktiviteter, skjuts till träningar och allt vad det kan va alla resterande år som barnen bor hemma.
5) Vad händer om papporna trots allt vägrar vara hemma? För att de absolut inte vill. Då får mamma snåla med sina knappa dagar, plocka ut dem på halvtid, ha riktigt lite pengar att leva på och sedan hiva in barnet på dagis långt tidigare det hade behövts. Vem blir förloraren då?
6) Om min man enbart stannade hemma med sitt barn för att han var så illa tvungen med lagen flåsandes i nacken så kan det lika gärna kvitta för mig. Helt ärligt.
Ändå önskar givetvis jag liksom många andra att det fanns fler pappor som tog sina ansvar och plockade ut fler föräldradagar. Kanske inte från 7-månadersdagen, men mer än de 20% som den manliga befolkningen lyckas prestera idag. De allra flesta barn klarar sig gott med amning morgon, em och kväll när de passerat året eller däromkring. Att då som mamma få återgå till jobbet under några månader, gärna ett halvår, unnar jag alla. En tid att anpassa sig åter till arbetslivet utan den stress det innebär med dagis och snoriga barn. Det är samtidigt alldeles ypperligt för pappa att få insikt om vad det faktiskt betyder att vara "ledig" med ett barn. Viktigt för förhållandet om inte annat!
Sisådär. Så tycker jag. Vad tycker du?
Det är inte utan...
2010-09-06
...att man börjar undra hur länge det egentligen ska dröja innan sidorna på sidan får sitt innehåll. Jag undrar i alla fall. Men svaren står inte att finna och det tycks alltid vara något som kommer emellan. Golv att städa. Bilar att sälja. Bord att olja. Gräsmattor att klippa. Resor att boka. Kilometer att springa. Ryggsäckar att packa. Och Facebook att uppdatera. För att bara nämna några.
Kanske blir det läge nu. Med en näsa som snorar och ett huvud som antagit blykänsla finns inte ork till mycket annat än att hänga mot stora kuddar i sängen, skicka nyhetsbrev (att vara helt ledig från jobbet är inte min melodi), göra ännu ett partitillhörighets-test och uppdatera Google Reader ett par gånger i timmen. Så kanske. Kanske i alla fall. Det är nästan så jag håller mig själv på halster! Ska jag eller ska jag inte? Finns orden där när jag söker dem?
Intressen och relationer
2010-09-02
Jag har fått ta del av en tes i sommar. En tes om manligt och kvinnligt, våra prioriteringar och sätt att se på livets viktiga och mindre viktiga delar. Jag har fortsatt att fundera på hur jag ställer mig till tesen. Den talar emot all form av feministiskt tänkande om hur vi är individer snarare än män och kvinnor och hur det är vår personlighet som avgör hur vi reagerar snarare än vårt kön.
När det kommer till feminism hamnar jag någonstans mittemellan. Lite samma lika som när jag ska bekänna poltisk tillhörighet och rådvill önskar jag kunde plocka en fråga och lösning per riksdagsparti ungefär. Jag tror på att män är män och kvinnor kvinnor. Jag tror att det finns vissa grundläggande egenskaper och tankesätt kan styras av det faktum att en man är just en man och en kvinna en kvinna. Fysikens lagar kommer vi ju inte ifrån och kring dessa måste vi alltid arbeta.
Men åter till tesen och dess betydelse. Den lydde nämligen "män har sina intressen och kvinnor sina relationer". I det här sammanhanget handlade intressen om fritidsaktiviteter såsom fiske, golf, sportevenemang, träning eller liknande och relationer först och främst vänskapliga sådana. Rätt eller fel, eller kanske mitt emellan?
Jag brukar stenhårt emotsätta mig situationer där man rätt och slätt drar alla över en kam. I påståenden finns alltid undantag som bevisar regeln. Man kan aldrig säga "alla kvinnor gör så" eller "alla svenskar gör si." I alla fall inte i ordens exakta betydelse. Men om jag ser till min närhet är det slående hur väl tesen stämmer in. Nu ser jag ett och annat ögonbryn höjas, men hear me out here people.
Vi har alla ont om tid. Det ligger nog i människans natur att önska fler timmar på dygnet i alla fall om vi arbetar mycket och samtidigt har familj och/eller många vänner. Därför måste vi alltid prioritera. Ett mode-ord i sig och ofta orsaken till att saker och ting går snett, inte hinns med eller blir fel. Då har vi helt enkelt inte prioriterat. När jag prioriterar så har jag en förmåga att sätta mänskliga möten före ensamma aktiviteter. En middag med en god vän smäller i princip alltid högre än att göra något på egen hand. Allt medan min sambo resonerar, som oftast, precis tvärtom. Ser jag till folk i min närhet så verkar tendensen vara likadan.
Kanske beror allt på att jag är raka motsatsen till en ensamvarg. Kanske är det för att min kära är golfnörd i fingerspetsarna. Kanske är det alldeles galet generaliserande. Men jag undrar om det ändå inte ligger något i det hela? Om det gör det, vad är i så fall orsaken? Varför uppskattar många män en runda golf, en fisketur, ett datorspel eller lite styrketräning mer än att träffa bästa vännen över en fika, träna aerobics i grupp eller en middag med kompisgänget? Finns det många par som upplever motsatsen?
Nedräkning
2010-09-01
10 FAVORITER
Färg: Rosa.
Mat: Italienskt.
Band: Nirvana - still. Coldplay. Bon Jovi. U2. Nickelback. Oasis.
Film: Nyckeln till frihet
Bok: Not a penny more - not a penny less
Sport: Att utöva - ridning, att titta på - ishockey
Årstid: Sommar och vinter.
Veckodag: Lördag.
Glassmak: Kakdeg och jordnötssmör
Tid på dygnet: Tidig kväll.
9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Gott!
Smak: Potatis och lax. :)
Kläder: Tights, jeanskjol, svart top
Bakgrund: Kollegans spotify-reklam
Nagellack: Inget
Tid: 12:18
Omgivning: Kollegor som lunchar
Irritationsobjekt: Morgonens 2,5 timmar på pendeltåg/t-bana/tvärbana...
6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Japp
Brutit mot lagen: Har hänt
Blivit arresterad: Nix
Badat naken: Ja
Varit med på TV: Nej
Kysst någon du inte känner: Ja
3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Muffins, N och kärleken
Du tycker om: Jonna, Tidde och allra finaste A
Du inte gillar: Personer som 1) bara finns där när det passar dem, 2) sviker löften, personer 3) Är onaturligt inställsamma
2 VAL
Kaffe eller te: Kaffe
Vår eller höst: Vår
1 ÖNSKAN:
En 100% perfekt solig semester
Buggar
2010-08-31
Inte nog med att det är rörigt. Det är buggigt också! Gästboken fungerar bara knappt och dagboksarkivet verkar ha fått augusti-issues. Ja men skit också!
Listan var det va?
1 - 2 - 3... 100!!! Arghhh
